Svartskalledagar – Busshållplatsen

Miriams klass går av bussen när jag sitter på busshållplatsen på väg till jobbet. Klockan är strax efter elva, jag har jobbat hemma på morgonen och ska in på lunchmöte i stan.

En dotter, hennes klass och en mamma på en busshållplats. Möten som borde kännas helt normala. Men inte för mig.

Klockan är ju elva och jag är inte på en arbetsplats. Har inget alibi. Nu tänker dom att jag är lat och sysslolös. En sån som hänger omkring hela dagarna. Att jag är arbetslös. Att jag är en dålig mamma. Att jag är fet och har fula kläder. Att jag är fattig. En svartskalle. En parasit. Att Miriam är tragisk, att det är synd om henne. Skäms hon? Skäms hon över min palestinasjal? Skäms hon över vem hon är… ? Eller är det jag som gör det?

Borde sätta på mig en sån där lapp som tiggare har runt halsen: Jag jobbar heltid och betalar skatt. För referenser, ring min chef på: 555-duktigainvandrare.


This entry was posted in Blogg and tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.