Bränn offerkoftan – inte grannens flyktingboende

mina-dennert-asylboende

Läser man Alice Teodorescus krönika lite slarvigt kan man få intrycket av att hon vill lämna polariseringen i debatten till förmån för en gemensam problemformulering med lösningsförslag.

Men resonemangen landar i ett stort magplask med en text som delar in oss alla i en av två kategorier. “De som sköter sig och de som inte gör det”.

Teodorescu inleder med att oavsett om man rik eller fattig, kristen, muslim eller hindu så har man ett val. En möjlighet att påverka sitt liv. Och jag håller med, människor är komplexa och hinner vara på många sätt under en dag. Agerar olika i olika situationer.

Det borde vara självklart men ändå var det oerhört svårt för världen att till exempel ta in nyheten om de katolska prästerna som utnyttjade barn. Att acceptera att vi alla är människor oavsett vilka hattar vi sätter på huvudet. Och det är viktigt att vi förstår det här på ett djupare plan eftersom det samtidigt innebär att vi kan utvecklas, ändra oss.

Så trots att hon inleder med att vi inte tillhör några grupper smyger hon redan i nästa stycke in en gruppering. Det handlar om att vi skiljs åt i våra ideologier. “Där vissa ser strukturella och sociala förklaringar till allt, ser andra individen framför kollektivet.” Och när jag läst klart texten kommer jag tillbaka hit. För vad betyder det?

Jag känner igen det så väl och inser att det är den här typen av resonemang jag stöter på så fort jag ber någon betänka sina argument ifrån fler än ett perspektiv och genast blir kallad vänster-och något könsord.

Föreställningen om att vi tillhör en viss ideologi så fort vi visar förståelse för andra människor. Vilket i förlängningen innebär att vi inte har samma möjlighet att uttala oss när vi stöter på orättvisor, eftersom vi då lämnar vår politiska ställning. Som om att försöka förstå någon annan än sig själv och stå upp för någon annans rättigheter än ens egna skulle vara förbehållet dem som röstar på ett visst parti?

En idé som hör ihop med föreställningen om att en annan politisk inställning skulle stå för handlingskraftighet. Och det är precis så vissa Trump-anhängare resonerar. Hans sympatisörer verkar tro att han skulle bli en bra president eftersom han har sin bakgrund inom byggbranschen.

Men långt ifrån alla företag, byggnader, uppfinningar eller initiativ är av godo för planeten och dess invånare. Att vara företagsam kan lika ofta betyda att man driver hatiska idéer, själviska projekt som exploaterar människor och bygger murar som aldrig borde bli byggda.

Så trots att Teodorescu önskar att “människor (skulle ha) ett val och därmed ett individuellt ansvar” finner hon anledning att dela in oss i ideologier och att ta det ännu ett steg längre; att dela in oss i “de som sköter sig och de som inte gör det”. Som om att det fanns människor som gick och skötte sig hela dagarna, till skillnad från dem då som aldrig sköter sig.

Som om att man bara kan vara en sak som man föds till och sedan fortsätter man vara det och enbart det hela livet. Och där säger hon återigen emot sig själv och det är helt enkelt eftersom att livet är lite mer komplicerat än så.

Man kan till exempel vara en jättebra pappa som efter nattningen på kvällen går ut och bränner ner en flyktingförläggning. Eller skjuter ner en cyklist med ett lasergevär. Man kan vara begåvad regissör och pedofil. Man kan vara en utmärkt företagsledare som inte betalar skatt samtidigt som man tycker att det är självklart med gratis sjukvård och skolgång. Så komplicerad är människan och mycket mer sammansatt ändå.

Samtidigt finns det en del saker som nästan alla människor har gemensamt. Ingen vill vara sjuk. Ingen vill vara utanför. Ingen vill vara den som bränner ner ett flyktingboende. Att tro att det finns dem som inte vill “sköta sig” är att visa väldigt lite förståelse för andra människors situation.

Ja, alla människor har ett individuellt ansvar men vi har naturligtvis olika förutsättningar i livet. Alla har inte samma förmåga att analysera och uttrycka sig. Alla når inte makt och framgång inom alla områden. En del är utan makt. En del vita män är utan makt, och det är hög tid att vi börjar prata om konsekvenserna av den maktlösheten på ett mer nyanserat sätt.

Det är också varför det är så farligt att det skulle vara förbehållet enbart vänsterpartierna att känna empati och medmänsklighet. Det verkar finnas fullt med människor långt ute på högerkanten som skulle behöva visa betydligt större förståelse med sig själva först och främst. Som behöver höra av sig själva och andra att det är okej att inte räcka till.

Alla gör så gott de kan. Man visar varken handlingskraft eller styrka genom att vara främlingsfientlig. Och viktigast av allt, man kan vara både företagsam och empatisk.

Jag säger som i sexspalterna; det finns inget normalt eller onormalt. Det finns inget vi och dem. Det finns bara vi och alla är olika vare sig vi gillar’t eller inte.

 

http://nyheter24.se/debatt/847862-brann-offerkoftan-inte-grannens-flyktingboende

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Comments are closed.