Alla lyckliga familjer liknar varandra

… men varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt.

Åkte tåg och läste Kupé på vägen upp till Stockholm i fredags och kom över en artikel om bröllop, barn och trygghet. Det visar sig att bröllop bland unga (20 till 24 år) har ökat med 25 procent det senaste året, enligt Statistiska centralbyrån. “Etnologer, trendanalytiker och andra experter som Kupé har pratat med pekar på att allt fler yngre människor strävar efter ett tryggt Svenssonliv … men det finns en viktigt skillnad mellan då och nu: Dagens unga föräldrar är mycket ambitiösare än tidigare generationer.” Skriver man (eller hon) och går sedan vidare över till exempel på bloggare som har uppgraderat de gamla kvinnosysslorna. Dem kallar hon för “Heta husmödrar”.

Men när man (likt Kungen) vänder blad så får man snart veta att dessa nya Svenssons “mår dåligt på grund av stress, sömnbrist och tysta förhållanden” … och att de sitter fast i skuldfällor och traditionella könsrollsmönster. “I slutändan är det ändå kvinnorna som gör mest i hemmet och bär huvudansvaret för barnen.”

Så allt är som vanligt då bara att det börjar mycket tidigare i åldrarna och med extra mycket ångest, lite mindre pengar och mycket mindre tid.

För våra mammor, om ni kommer ihåg, jobbade ju inte 100% och dom rökte med oss i bilen och vi somnade under glasbordet under alla askfat överfulla med fimpar och urdruckna spritglas på deras fester. Nej, det här är inte en cigarettkampanj. Det är bra att rökningen har minskat, det jag vill komma fram till är att vi inte blev släpade runt till tusen olika aktiviteter varje dag i veckan. Istället låg man ganska ofta bara på sängen i sitt rum och tittade upp i taket. Så där kunde jag hålla på i alla fall, i timmar. Jag älskade det och jag älskar det fortfarande. Jag brukade kalla det: att få vara ifred – Minns ni det?

.