Ah, ha, ha, ha Stena Line, Stena Line

Oerhört kul att se att de före detta kollegorna på Uppdrag Granskning har ökat sina granskningar av näringslivet. Vi pratade mycket om att vi skulle bli bättre på att utreda den privata sektorn efter många års fokus på den offentliga, som med sin öppenhet förenklar insyn.

Spännande också att man inte lämnar det vid att enbart fastställa vem som är skurken, utan även öppnar för en vidare diskussion. Dvs. Att de västerlänningar i inslaget som tyckte att det var upprörande att filippinska arbetare utnyttjas snart visade sig vara rädda endast för att förlora sitt eget jobb då filippinarnas slavliknande arbetsvillkor dumpar priserna. Det visade sig att de här (svenska) ”killarna hade barn och hus och allt möjligt”. Som om att ha en familj att försörja skulle vara något unikt för just svenska arbetare.

Det är bara att återigen konstatera att i en globaliserad värld kommer ens människosyn så småningom tillbaka och biter en själv där bak. Det är som en kvinna konstaterade i inslaget. Det går bra att köpa saker billigt från andra sidan jorden, men när samma företeelse kommer hit blir det helt plötsligt alldeles för tydligt hur den globala snedfördelningen faktiskt påverkar oss själva.

Min dotter gick omkring och sjöng, Ah, ha, ha, ha Stena Line, Stena Line när hon var yngre. Hon trodde det var så sångtexten gick till låten Staying Alive med Bee Gees. Hon satte visst huvudet på spiken.